Categories
Världen

Kärleksparet från 1992 – så blev livet efter kriget

Adnan och Edina Babanovic vet vad krig gör med människor. De var med, de offrade fyra år av sin ungdom på den blodigaste konflikten som Europa har skådat sedan 1945. Han som soldat och hon som sjuksköterska vid fronten.

– När man ser tillbaka så var det inte värt det. Det var bara dumt. Folk förlorade livet för ingenting, säger Edina.

– Vi borde bara ha dragit härifrån, säger Adnan.

Det låter som en hälsning till unga män och kvinnor längre österut i Europa som just har dragit på sig uniformen. För i dag hörs hotfullt krigsmuller åter i Europa. Inte bara vid Rysslands gräns mot Ukraina, utan också här i den lilla staden Travnik.

Fotografen Paul Hansens bild på Adnan och Edina Babanovic publicerades i Expressen den 29 november 1992. Den fick stor uppmärksamhet, även i Bosnien. Kanske för att den fångade något djupt mänskligt: att glädje och kärlek kan blomstra även under de mest fruktansvärda förhållanden.

Betraktarens blick dras till det stiliga unga paret som strålar av lycka över att få träffas. Men tittar man närmare ser man också de nygrävda gravarna i förgrunden.

”Här har Travnikborna begravt de senaste 53 offren och med tuschpennor skrivit namnen på enkla brädor”, skrev Expressens reporter Knut-Göran Källberg.

I dag är platsen bakom stadens centrala moské en permanent begravningsplats. Brädorna har ersatts av prydliga vita gravstenar som denna dag är täckta av ett tunt lager med snö. Födelseåren på stenarna är olika, men dödsåren alltid 1992, 93, 94 eller 95.

Adnan och Edina följer med till platsen där de stod för snart 30 år sedan. De minns den dagen väl.

– Vi ville ses på ett ställe där det inte var så mycket folk. Så vi stämde träff i den lilla parken bakom moskén. Så kom två journalister förbi. De kanske tyckte vi såg intressanta ut eftersom vi kramades och kysstes, säger Edina.

– De tyckte väl att bilden visade hur absurt kriget är.

Så sant. Bara minuter efteråt exploderade en artillerigranat i närheten och både det unga paret och de svenska journalisterna tvingades söka skydd.

Den hösten gick Edina en vårdutbildning, men jobbade extra på ett kafé i centrum. Hon hade just gått av sitt skift. Adnan, som året före hade gjort militärtjänst i jugoslaviska armén, kallades in i den bosniska armén så snart inbördeskriget bröt ut våren 1992.

Det var värt så mycket att kunna ses även om jag varje gång undrade om det var sista gången

Han var stationerad på ett berg en halvmil från Travnik och kom hem på några timmars permission med oregelbundna mellanrum.

De var nykära, hade blivit ett par samma år.

– Jag minns att de sa åt mig att lämna Travnik, säger Edina. Men jag ville stanna så länge jag kunde träffa Adnan. Det var värt så mycket att kunna ses även om jag varje gång undrade om det var sista gången.

Adnan minns det som att staden var farligare än skyttegravarna.

– Uppe i bergen hade vi i alla fall vapen och var förberedda. Här nere hade de ingenting att försvara sig med.

Travnik är en liten stad, ungefär så stor som Flen. Den ligger vackert i en dalgång mitt i Bosnien, omgiven av höga berg och med en medeltida borg på en kulle mitt i centrum.

Den är en av många städer som i något skede av 90-talets krig ansågs strategiskt viktig, som en länk mellan östra och västra delen av landet. Just därför blev kriget så förödande här.

Granaterna som regnade över Travnik hösten 1992 avfyrades av bosnienserbiska styrkor i bergen runt staden. Det var en del av en offensiv med syfte att knyta samman områden där serber bodde.

Men Travnik föll aldrig till serberna. Och 1993 bröt i stället strider ut mellan kroater och bosniaker i staden – de två grupper som har bott grannar här i många generationer.

Bosniaker är det namn som på 1990-talet gavs till den största folkgruppen i Bosnien, den som tidigare kallades muslimer.

Adnan och Edina är inte religiösa. De vill hellre kalla sig bosnier än bosniaker. Islam är en del av deras historia och identitet, inte en religion de egentligen praktiserar.

Precis som många av deras kroatiska grannar förhåller sig till sin katolska religion. Eller många serber till den ortodoxa.

I det socialistiska Jugoslavien sopades religiösa och etniska identiteter under mattan. Ändå – eller just därför – var det i religionernas och identiteternas namn som tusentals människor dödades eller tvingades på flykt bara i lilla Travnik. Jämfört med före kriget har befolkningen krympt med en fjärdedel, till under 15000.

Vi pratar och retas lite, men det är underförstått att man inte ska nämna kriget

Här bor nu drygt 60 procent bosniaker och 30 procent kroater. Hur går det att leva tillsammans i dag?

– Alla känner alla här, så man vet precis vilka som var med i kriget och vad de gjorde, säger Adnan. Men på ett vardagligt plan fungerar det okej. Vi gör affärer med varandra, vi umgås till viss del.

Adnan är stadens enda skomakare och har kunder ur båda grupperna. Han går ofta på kvarterspuben – så ofta att Edina kallar det ”hans andra vardagsrum”. Där kan hälften av gästerna vara kroater och hälften bosniaker. Alla dricker öl och rakia.

– Vi pratar och retas lite, men det är underförstått att man inte ska nämna kriget. Om någon går över gränsen blir det ett jäkla liv. Då börjar alla säga hemska saker om varandras mödrar.

När vi träffas pågår handbolls-EM, och kvällen innan har Adnan varit på stamstället och sett matchen Kroatien–Nederländerna. Han höll förstås på Nederländerna, men ingen kroat tog illa upp.

Hur skulle det gå om Bosnien mötte Kroatien, frågar jag.

– Nja, just den matchen skulle jag nog se hemma, säger Adnan.

Travnik kan låta som en idyll, där forna fiender sitter och smågnabbas över ett par öl. Men konflikter och misstänksamhet ligger ofta strax under ytan.

När Adnan sänker blicken säger Edina att hon tror att han lider av posttraumatisk stress sedan kriget. Som sjuksköterska känner hon till symtomen.

– Han har väldiga humörsvängningar. Men han vill inte prata om det.

Adnan hör henne, tar ett bloss på sin cigarett och grymtar.

I Travnik är en skola delad med stängsel mellan kroatiska och bosniakiska elever. För en utomstående kan det låta absurt, men Adnan och Edina säger att sådant går att leva med.

Situationen i Bosnien som helhet är en annan sak. Adnan säger att landet är ”en tidsinställd bomb”. Och han är inte den enda som fruktar att det etniska våldet kan komma tillbaka. Att den bräckliga staten, uppdelad i två delar efter etniska linjer, kan spricka igen.

När Daytonavtalet fick slut på kriget 1995 delades Bosnien i två delar, serbdominerade Republika Srpska och den bosniakisk-kroatiska Federationen. De hålls samman av några få centrala institutioner som domstolsväsendet och skatteindrivningen.

Men nu hotar den bosnienserbiske ledaren Milorad Dodik att dra sig ur de här gemensamma, bosniska organen. Än mer oroande är att han vill skapa en separat, bosnienserbisk armé.

Så borde vi ha gjort här också – alla krigspartier borde avskaffas

Adnan och Edina suckar när vi tar upp den politiska turbulensen. De avskyr både dagens och gårdagens politiker.

– I Tyskland förbjöd de nazistpartiet efter kriget, säger Adnan. Så borde vi ha gjort här också – alla krigspartier borde avskaffas.

Och då menar han inte bara serbiska och kroatiska nationalistpartier, utan också det bosniakiska SDA, som har suttit vid makten i Sarajevo med få avbrott sedan kriget.

Som Adnan ser det var det politiker som hetsade vanligt folk att gå ut i krig för 30 år sedan. Och nu använder nästa generation politiker etniska spänningar för att bli valda – för att sedan roffa åt sig pengar ur statskassan.

Samma sak händer på lokal nivå, hävdar han.

– När jag ser tillbaka så tänker jag att vi gick ut i krig för några få familjer från båda sidor som tjänade på det. I dag är de miljonärer. Vi vet alla vilka de är.

Edina och Adnan hör till dem som överlevde. Ett år efter kriget gifte de sig. I dag är de 48 och 49. De har lyckan att ha varandra, och två vuxna döttrar. Men ändå blev livet efter kriget inte som de hade hoppats.

– Det jag tänker i dag är att vi borde ha lämnat landet. Vi hade chansen. Jag kunde ha rest till Österrike och Adnan fick erbjudande av en pakistansk diplomat att ta sig ut, säger Edina.

– Kriget stal vår ungdom. Vi slogs fast det inte var vårt eget val. Och nu straffas vi, säger Adnan.

– Efteråt försökte vi leva vidare. Men det har varit kämpigt. Inget blir bättre.

De båda hankar sig fram. Adnan driver det lilla skomakeriet som han tog över efter sin far, och Edina jobbar på sjukhuset med blodtransfusioner – som hon lärde sig när hon vårdade sårade soldater under kriget.

De har sedan länge gett upp tanken på att flytta eller göra något annat.

Livsprojektet är i stället döttrarna, 24-åriga Azra och 19-åriga Asja. De ska få ett bättre liv.

Vi säger åt dem att de måste lämna Bosnien

All energi, alla pengar de har lyckats samla ihop, tycks ha gått till detta. Döttrarna har studerat i USA, Frankrike och Tyskland. Azra har tävlat på elitnivå i karate och Asja har turnerat i hela Europa som flöjtist.

– Vi säger åt dem att de måste lämna Bosnien. Det är smärtsamt, eftersom vi älskar dem. Men det är nödvändigt, säger Edina.

– Vi blev bestulna på fem år av vår ungdom. Ingen ska få stjäla så mycket som en minut av deras, säger Adnan.

Döttrarna är utflugna, bor för tillfället i Sarajevo respektive Berlin.

Kvar i den lilla tvårummaren i Travnik är Adnan, Edina och den enögda katten Jovanka som de hittade på gatan.

– Hon får bli vårt nya projekt, säger Edina. Eller så är det vi som är hennes.

Massvåldtäkter och etnisk rensning

Bosnienkriget 1992–95 var det mest förödande kriget i Europa sedan andra världskriget. Ungefär 100 000 dödades och över 2 miljoner drevs på flykt.

Kriget var en konsekvens av det socialistiska Jugoslaviens upplösning, och följde efter konflikter i Slovenien och Kroatien.

Tre etniska grupper stod emot varandra i kriget: muslimska bosniaker (44 procent av befolkningen), ortodoxa serber (32 procent) och katolska kroater (17 procent).

Kriget präglades av medvetna attacker mot civila, massvåldtäkter och etnisk rensning. Morden på fler än 8000 bosniakiska män och pojkar i Srebrenica har klassats som folkmord. 161 personer, de flesta av dem serber, åtalades efter kriget för krigsbrott i en särskild internationell domstol i Haag.

Efter fredsavtalet i Dayton 1995 delades Bosnien (egentligen Bosnien och Hercegovina) i två självstyrande delar efter etniska linjer: Federationen med främst bosniakisk och kroatisk befolkning och Republika Srpska med främst serbisk befolkning.

Läs mer: Skyldig till folkmord och etnisk rensning – i dag sätts slutpunkten för Bosnienkriget

Categories
Världen

Turkiet: Iran planerade attentat mot israelisk affärsman

För en tid sedan lade MIT märke till att Yair Geller, vars metallverkstäder samarbetar med den växande turkiska vapenindustrin, skuggades. Efterforskningar avslöjade, enligt regeringsorganet Sabah, att det rörde sig om förberedelser för ett attentat. Avsikten var att hämnas mordet på Mohsen Fakhrizade, chefen för Irans atomprojekt, som dödades av israeliska Mossad för drygt ett år sedan.

Turkiet, vars regim djupt misstror både Iran och Israel, har intensiv handel med bägge länderna. Just nu vill Erdogan markera avståndet till Iran och rycka upp relationerna till Israel, som nedgraderades 2018 efter att många palestinier dödats under försök att ta sig förbi stängslet mellan Gaza och Israel.

Av den turkiska regimens dolda och synliga makthavare är Erdogan den som är mest angelägen om goda relationer till USA. Detta är ett av motiven för en försoning med Israel. Ett annat är att bryta alliansen mellan Medelhavets nya naturgas-makter: Egypten, Israel och Cypern, som planerar en gemensam gasledning till Europa via Grekland.

Turkiets nya, expansiva program i Medelhavet, ”Det blå fosterlandet”, går ut på att Turkiet missgynnas av gällande territorialvattengränser och har rätt till en del av de nyupptäckta rikedomarna.

För Israel vore ett närmande till Turkiet värdefullt, men i Jerusalem signalerar man att bättre tider förutsätter att Turkiet begränsar islamska Hamas verksamhet där. Hamas väpnade aktioner på Västbanken samordnas från Turkiet av rörelsens man där, Salah Aruri.

Läs mer:

Nathan Shachar: Turkiet frestar Israel med naturgasprojekt

Categories
Världen

Broblockad upplöst av kanadensisk polis

Protesterna i Kanada riktade sig ursprungligen mot vaccinkravet för lastbilschaufförer som korsar gränsen till USA, men har sedan starten växt och handlar nu om missnöje mot landets coronaregler i stort.

I flera dagar blockerades bron Ambassador Bridge mellan amerikanska Detroit och kanadensiska Windsor –den viktigaste gränsövergången för handel länderna emellan. Omkring en fjärdedel av allt utbyte av varor sker genom transporter på bron, enligt AP.

Blockaden har därför inte bara påverkat framkomligheten. Stoppet i varuflödet har bland annat tvingat ländernas bilindustrier att tillfälligt skala ned sin produktion.

Men på lördagen fick polis flera fordon att lämna platsen fredligt och efter nästan en vecka såg protesten ut att upplösas. Myndigheterna hade då varnat med böter motsvarande nästan en miljon kronor och upp till ett års fängelse för den som blockerar vägar i delstaten.

Myndigheterna har tidigare utlöst undantagstillstånd i huvudstaden Ottawa och polis har beslagtagit tusentals liter bränsle för att stoppa protesterna, som till stor del varit lastbilsburna.

Läs mer:

300 bötfälldes när ”frihetskonvojen” försökte ta sig in i Paris

Expert: Svagt genomslag för vaccinmotståndare trots uppmärksamheten

Categories
Världen

300 bötfälldes när ”frihetskonvojen” försökte ta sig in i Paris

Triumfbågen på Champs-Elysées är inbäddad i en dimma av tårgas, och 24-åriga Luna backar instinktivt när den kommer drivande mot oss. Hon har rest hit med sina vänner från Montpellier i södra Frankrike, för att kräva ett slut på coronarestriktionerna.

Men nu är hon stressad. Riktigt så här hade hon förväntat sig att det skulle bli. Det hörs skrik runtomkring och folk börjar rusa i panik. Kravallpolisen kommer springande rakt hot henne.

Luna vänder och flyr in på Avenue de Friedland. När det lugnat sig någon minut senare frågar jag vad som fått henne att åka ända till Paris.

– Det viktigaste för mig är att alla får vara fria att välja om de vaccinerar sig eller ej, och att alla ska få vara fria att gå vart de vill och bli insläppta på offentliga platser.

Luna berättar att hon till vardags jobbar med klimatomställning. Men hon är skeptisk till vaccinen – något som inte är ovanligt i de protester mot vaccinpass som ägt rum varje lördag i Paris sedan flera månader.

Den här lördagen präglades dock protesten också av andra krav, och av att många rest till Paris från övriga landet.

Polisen hade förbjudit ”Frihetskonvojen”, som denna hus- och personbilskonvoj kallas av organisatörerna. De är inspirerade av protesterna mot restriktioner i Ottawa i Kanada, och en del kanadensiska flaggor syntes i folkmassan.

7 500 poliser, pansarbilar hade kommenderats ut med order om att slå ned på varje försök att blockera gator och torg. Många bilar stoppades på väg in i Paris, och fler än 300 förare bötfälldes med 135 euro.

Men en del lyckades ta sig förbi avspärrningarna. En av dem är Aude, som sitter vid ratten i en campingbil och filmar protesten med sin telefon. Hon och hennes tre vänner lämnade Marseille i torsdags morse och har kört 120 mil på småvägar för att ta sig hit.

– Vi tog oss in i Paris klockan tre i natt. Polisen stoppade oss, men vi sa att vi var turister, så vi kom förbi. Sen parkerade vi inne i Paris och inväntade de andra i Frihetskonvojen. Vi vill stoppa vaccinpasset, men också att bensinpriset ska sänkas, liksom priset på basprodukter. Och så måste pensionerna höjas! Säger Aude, som liksom många andra inte vill uppge sitt efternamn.

Franska myndigheter har börjat lätta på restriktionerna, men vaccinpass behövs fortfarande för inträde på många platser och munskydd krävs bland annat i kollektivtrafik.

President Emmanuel Macron uttryckte inför protesterna förståelse för att många är trötta på restriktionerna, men manade till lugn och tålamod.

De tillresta demonstranterna menade dock att politikerna i Paris inte lyssnar på landsbygden.

– I dag är det provinserna som kommer för att be alla i huvudstaden om att lyssna på oss, säger Sylvain, 52, från Prads i södra Frankrike.

På måndag väntas många av demonstranterna resa vidare till Bryssel, där ”Frihetskonvojer” från hela Europa ska försöka samlas.

Läs mer:

Expert: Svagt genomslag för vaccinmotståndare trots uppmärksamheten

”Frihetskonvojen” mot vaccinpass förbjuds i Paris

Categories
Världen

Ukraina kritiserar USA:s uttalanden: ”Skapar bara panik”

USA:s utrikesminister Antony Blinken säger på lördagen att om Ryssland är berett att lösa krisen via diplomati så står Washington redo. Men USA är också beredda på att Ryssland väljer den militära vägen.

– Om president Putin beslutar sig för att vidta militära åtgärder kommer vi snabbt att införa hårda ekonomiska sanktioner tillsammans med våra allierade och partners runt om i världen, säger han på en presskonferens från Fiji, där han träffat ledare från länder i Stillahavsregionen.

Blinken hade på lördagseftermiddagen ett telefonsamtal med sin ryska motsvarighet Sergej Lavrov. Där anklagade Lavrov USA och dess allierade för att föra en ”propagandakampanj” om rysk aggression mot Ukraina, sade det ryska utrikesdepartementet efter samtalet. Ryssland har sedan tidigare avfärdat de amerikanska anklagelserna om en förestående invasion som ”desinformation”.

Efter att den amerikanske presidenten Joe Biden hållit ett videomöte med europeiska ledare och Natochefen Jens Stoltenberg på fredagen sade Blinken att ”en invasion kan genomföras när som helst”.

Omkring 130000 ryska soldater finns nära den ukrainska gränsen, men den ryska förklaringen är att det enbart är av säkerhetsskäl. Rysk militär finns nu norr om, söder om och öster om Ukraina sedan sex ryska krigsfartyg nått Svarta havet.

Samtidigt får USA:s varningar om en rysk storinvasion kritik av Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj som kräver att få se bevis för att en attack är förestående.

–De här uttalandena skapar bara panik och är inte till hjälp för oss, säger han enligt nyhetsbyrån AFP.

Han säger att Ukraina förstår fullt ut vilka risker som finns. Nu vill Zelenskyj att USA backar upp sina uttalanden om en nära förestående attack med bevis.

–Vårt folks största fiende just nu är att panik bryter ut i landet, säger presidenten.

USA:s president Joe Biden och Rysslands president Vladimir Putin kommer att tala med varandra i telefon på lördagen, enligt Kreml. Samtalet väntas äga rum vid 17-tiden. Även Frankrikes president Emmanuel Macron kommer att ringa den ryska presidenten under lördagen.

Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock sa på lördagen att krisen mellan Ryssland och Ukraina eskalerar, men Tyskland gör allt för att hitta en diplomatisk lösning.

Categories
Världen

Biden har redan sagt det viktigaste inför samtalet med Putin

Om man tycker att allt är lika viktigt, kommer ingenting att vara viktigt.

Det är visdomsord från Joseph R Biden Sr, Joe Bidens pappa och namne.

De kommer att spela roll när presidenten tar ett viktigt telefonsamtal på lantstället Camp David på lördagseftermiddagen.

Joe Biden ska tala med Rysslands president Vladimir Putin runt klockan 17 svensk tid. Det är Vita huset som har begärt att de båda ledarna har en dialog, med farhågorna om en rysk invasion i Ukraina som enda samtalsämne.

Under torsdagen och fredagen gjorde såväl Joe Biden som hans utrikesminister Antony Blinken och den nationella säkerhetsrådgivaren Jake Sullivan klart att en attack kan vara mycket nära förestående.

Stämningen i Washington och amerikanska medier kan snarast beskrivas som ödesmättad.

I värsta fall kan larmen från Bidenadministrationen spä på spänningarna i regionen. Moskva anklagar USA och dess allierade för att försöka provocera fram en attack. Amerikansk underrättelseverksamhet har haft fel förr – inte minst om Iraks påstådda massförstörelsevapen inför invasionen 2003.

Skillnaden, som Jake Sullivan också påpekade på fredagens dramatiska pressträff i Vita huset, var att den felaktiga informationen om Irak fördes fram som motiv att starta ett krig. Men USA har inga planer på att ingripa i en konflikt i Ukraina.

–Vi försöker stoppa ett krig, förhindra ett krig, undvika ett krig, betonade Sullivan.

Så vad är Bidens budskap?

En fem och ett halvt år gammal artikel i tidskriften The Atlantic ger ledtrådar. Där redogjorde Biden för huvuddragen i sin utrikespolitiska agenda under åren som vicepresident i Obamaadministrationen. Han började med att hänvisa till faderns visdomsord.

USA kan inte ropa på vargen hela tiden, löd slutsatsen. Den globala terrorismen var ett hot, men inte ett existentiellt hot, mot USA. Den största faran var, enligt Biden 2016, en helt annan. Nämligen kärnvapen på drift eller en konflikt som urartar, av misstag, med en annan kärnvapenstat som Ryssland eller Kina.

Det grundläggande budskapet från Washington riktas till amerikaner i Ukraina

Det är detta som USA:s president till varje pris vill undvika. Han har gång på gång gjort klart att han inte tänker skicka amerikanska trupper till Ukraina. Det vore, sa han i en intervju på NBC News på torsdagskvällen, en situation som skulle kunna gå galet mycket snabbt.

– Vi har att göra med en av de största arméerna i världen, konstaterade han.

Enbart defaitism löser inga kriser – det är bara förlust utan kamp. Joe Biden och hans medarbetare söker fortfarande diplomatiska lösningar. Under de senaste dagarna, veckorna och månaderna har USA försökt försäkra sig om att västmakterna står enade gentemot Moskva.

Bidens budskap till Putin blir att kriget kommer att stå Ryssland dyrt. Hårda ekonomiska sanktioner väntar. USA och dess allierade i Nato håller ihop. Förstärkningar i östra Europa är att vänta.

Men förmodligen är det viktigaste redan sagt.

Det grundläggande budskapet i de senaste dagarnas varningar från Washington riktas till amerikaner i Ukraina: Det är dags att lämna nu. Människor med amerikanska pass ska inte räkna med att amerikanska trupper kommer till undsättning, om kriget bryter ut.

Det finns, enligt Joseph R Biden Jr, inga omständigheter där han kan sända soldater till Ukraina.

– Det skulle vara ett världskrig om amerikaner och ryssar börjar skjuta på varann, betonade han i tv-intervjun i torsdags kväll.

Läs mer:

Ingmar Nevéus: Varför kommer varningen nu?

Biden och Putin i telefonmöte om Ukraina på lördag

Ryssland: Svaret från EU och Nato respektlöst

Ryska fartygen från Östersjön framme i Svarta havet

Categories
Världen

Ingmar Nevéus: Varför kommer varningen nu? Och ska den tas på allvar?

Joe Bidens säkerhetsrådgivare Jake Sullivan och utrikesminister Antony Blinken hävdar nu att ett anfall är nära förestående, med detaljer om att mellan 25000 och 50000 civila kan dödas.

De hänvisar till att USA:s underrättelsetjänst har slagit fast att Ryssland nu har tillräckligt med militär – över 130000 man – längs gränsen mot Ukraina, inklusive i Belarus. De konstaterar också att upptrappningen har fortsatt de senaste dagarna.

Men hur vet de att ett anfall är nära förestående? Det vet vi inte. Möjligen har de underrättelseuppgifter från kretsen kring Rysslands president Vladimir Putin.

För allt hänger på vad han beslutar.

Jake Sullivan säger att det inte går att veta om, eller när, Putin ger order om en invasion.

– Vi tror att han mycket väl kan ge ordern. Men vi står inte här och säger att ordern har givits.

Det USA säger är med andra ord att de militära förutsättningarna finns för en rysk invasion, och att den kan komma snart. Men vi får inte veta något mer som styrker påståendet att invasionen är nära förestående.

Så länge Bidens närmaste inte delar med sig av den ytterligare information USA kan ha är det alltså svårt att värdera trovärdigheten i varningen än så länge.

Ett oroande tecken är att Ukraina nu för första gången kommer med varningar om läget. Landets militärledning slog på fredagen larm om att de ryskstödda separatisterna i östra Ukraina nu håller egna militärövningar.

Hittills har Ukraina, inklusive president Volodymyr Zelenskyj, tonat ner det ryska hotet och kritiserat USA för överdrivna uttalanden.

Samtidigt finns en möjlighet att de drastiska orden från Washington är fortsättningen på en taktik som USA har använt under den senaste månaden. Det har bland annat handlat om detaljerade förutsägelser om vad Ryssland kommer att göra, inklusive iscensatta bluffattacker mot ryssar eller rysktalande som en förevändning för en invasion. Biden har också tidigare sagt att en rysk attack kan vara nära förestående.

Tanken kan vara att sådana utspel skulle kunna förhindra att motståndaren gör det man säger att han ska göra. Varje gång höga amerikanska företrädare har sagt att Ryssland tänker anfalla har ryska företrädare kommit fram och sagt att de inte har sådana planer.

Men i så allvarliga ordalag som på fredagen har USA inte varnat förr.

Läs mer:

Biden och Putin i telefonmöte om Ukraina på lördag

Ryska fartygen från Östersjön framme i Svarta havet

Categories
Världen

Erik de la Reguera: Macrons satsning på kärnkraft inte utan risker

Så sent som för tre år sedan hängde katastrofen i japanska Fukushima ännu en tung skugga över debatten i Frankrike. Emmanuel Macron var en av dem som var tydlig med att kärnkraftsverken måste bli färre.

Men när presidenten i torsdags lade fram sin stora plan för landets energiförsörjning var kärnkraften tillbaka – och det med besked.

– Den franska kärnkraftens renässans är här! förkunnade Macron i industristaden Belfort.

Frankrike strävar liksom övriga EU efter koldioxidneutralitet år 2050, samtidigt som man vill ha strategiskt oberoende gentemot stormakter som Ryssland, och hålla nere kostnaden på el för konsumenter.

För att lyckas med det är kärnkraften en nyckel, menar Macron.

Redan i dag är Frankrike ett av världens mest kärnkraftsberoende länder. Uppemot 70 procent av den franska elproduktionen sker vid totalt 58 reaktorer.

Redan i dag är Frankrike ett av världens mest kärnkraftsberoende länder. Uppemot 70 procent av den franska elproduktionen sker vid totalt 58 reaktorer.

I sitt tal öppnade Macron för att dessa nu ska kunna drivas i upp till 50 år, mot dagens 40. Därtill vill han bygga minst sex nya reaktorer – och kanske så många som 14. De första ska vara i drift 2035.

Prislappen beräknas till ”tiotals miljarder euro” och är medvetet luddigt hållen. Megaprojekt av den här typen har en tendens att ta längre tid och bli dyrare än planerat.

Det vet man i det stora franska energibolaget EDF, där staten är majoritetsägare. EDF är kraftigt skuldsatt och kommer att få svårt att låna upp summan på egen hand, så staten måste skjuta till pengar. Men det kommer också att behövas stora privata investeringar.

Därför var det viktigt för Frankrike att EU-kommissionen i förra veckan kategoriserade kärnkraftsutbyggnad som en hållbar investering i det nya förslag till taxonomi som är tänkt att fungera som ett europeiskt styrmedel på finansmarknaden.

Förslaget skulle göra det möjligt för Frankrike och andra länder – inklusive Sverige – att enklare locka till investeringar i bland annat kärnkraft. Även naturgas ska under vissa förutsättningar få räknas som en hållbar investering, enligt kommissionens förslag.

Det har gjort miljörörelsen upprörd och hittills har två länder, Luxemburg och Österrike, sagt att de tänker dra EU-kommissionen inför rätta.

Frankrike är dock nöjt – tillsammans med regeringar i bland annat Finland, Ungern och Polen, som vill satsa på kärnkraft. Att Macron lanserar en storsatsning kan delvis ses som ett sätt att sätta press på EU-kommissionen att inte backa.

Men sol och vind då? Jo, Frankrike vill satsa mer på solkraft och bygga ”ett femtiotal” vindkraftparker till havs. Men ambitionen vad gäller vindkraft på land sänks samtidigt rejält. Det är svårt att inte se det sistnämnda som en taktisk reträtt inför presidentvalet i april.

Ett växande missnöje finns på den franska landsbygden, där en del invånare menar att vindkraftsverken förfular ett tusenårigt kulturlandskap och riskerar att slå mot turismen.

Högerextrema Marine Le Pen och Éric Zemmour har försökt dra nytta av det, och även den traditionella högerns kandidat Valérie Pécresse har sagt att det är viktigt att lyssna på missnöjet.

Genom att lägga sig nära sina utmanare gör Macron energifrågan mindre laddad i valrörelsen. Han är mån om att minska risken för att bli angripen för försäljningen av energidelen i den franska industrijätten Alstom till General Electric 2014. En försäljning som ledde till tusentals förlorade franska jobb – och som ägde rum samma år som Macron utsågs till ekonomiminister.

Men det finns också risker för Macron med omorienteringen mot mer kärnkraft. Debatten om slutförvaret finns även i Frankrike, och många frågetecken finns kring finansieringen.

Men det finns också risker för Macron med omorienteringen mot mer kärnkraft. Debatten om slutförvaret finns även i Frankrike, och många frågetecken finns kring finansieringen.

Det statligt majoritetsägda EDF har förlorat mycket av den kompetens som byggdes upp under ”guldåren” för kärnkraftsindustrin, 1977-2000. Detsamma gäller många av underleverantörerna – något som kan leda till att satsningen blir något av ett svart hål, där pengar bara försvinner.

Enligt en del beräkningar kommer satsningen att kräva 4000 nya ingenjörer per år – och det i ett land där det redan råder brist på ingenjörer.

De grönas Yannick Jadot och vänsterledaren Jean-Luc Mélenchon får nu också en chans att angripa Macron. Räkna med högljudda varningar om att en stat som pekar med hela handen riskerar att binda massiva resurser i sektorer som senare visar sig bli omkörda av teknikutvecklingen.

Läs mer:

Detta är EU:s gröna taxonomi – pengar ska investeras hållbart

Svenska protesten räckte inte – gas och kärnkraft kvar som hållbar investering

Categories
Världen

Attentat mot Libyens regeringschef – krisen i landet skärps

Under de tidiga morgontimmarna på torsdagen ska den kortege som premiärminister Dbeibah färdades i genom huvudstaden Tripoli ha beskjutits av attentatsmän i ett förbipasserande fordon.

Uppgifterna kommer från källor i regeringen. Kulor ska ha träffat premiärministerns bil men varken han eller någon annan person har kommit till skada. Libyska medier talar om ett ”påstått” attentat eftersom uppgifterna än så länge är vaga och obekräftade.

Bara några timmar efter incidenten enades den andra kammaren i Libyens parlament, representanthuset, att rösta bort Dbeibah och tillsätta Fathi Bashaga som ny premiärminister. Representanthuset har sin bas i Tobruk i östra Libyen, medan den första kammaren sitter i huvudstaden Tripoli.

Motivet till omröstningen är att Dbeibah sitter på ett tillfälligt mandat. Enligt den uppgörelse som slöts i mars förra året, med hjälp av medling från FN, skulle den 62-årige affärsmannen vara regeringschef fram till dess Libyen hållit nya parlaments- och presidentval. Valen var schemalagda till den 24 december förra året. Men valprocessen fastnade genast i juridiska dispyter om vilka kandidater som skulle tillåtas ställa upp.

Redan i oktober 2021 bestämdes det att parlamentsvalen skulle skjutas framåt i tiden. Och tre dagar innan presidentvalet kom beskedet att även det skulle senareläggas.

Beslutet att inhibera valen var en missräkning för FN och för stormakter som Frankrike och USA. De hade hoppats att en ny president och ett nytt parlament skulle förmå Libyen att vända blad, att lämna det senaste decenniets kaos bakom sig och i stället möta framtiden som ett enat land.

Men detta visade sig vara en naiv förhoppning och en grav underskattning av splittringen och maktspelet som existerar i dagens Libyen. Och torsdagens händelser – det misslyckade attentatet och parlamentsomröstningen – är bara kvitton på att det är långt, långt kvar till stabilitet i Libyen.

Abdulhamid Dbeibah meddelande nämligen omedelbart att han inte godkänner resultatet i representanthusets omröstning. Dbeibah håller fast vid att han ska sitta kvar som regeringschef till dess president- och parlamentsval hållits. Han har stöd av den del av parlamentet som sitter i huvudstaden Tripoli.

Ännu finns inga besked om nya valdatum. Enligt FN:s särskilda representant för Libyen, Stephanie Williams, kan presidentvalet ske i juni. Men i de senaste diskussionerna i representanthuset har det sagts att valet inte kan hållas förrän en ny författning är på plats i Libyen, vilket kan dröja till nästa år.

Medan det politiska käbblet pågår, fortsätter Libyen att sjunka ned i ytterligare kaos. Rivaliserande milisgrupper har tidvis stoppat landets livlina, oljeexporten.

Samtidigt pågår den lika ovärdiga som livsfarliga trafiken av migranter som försöker korsa Medelhavet från Libyens kust till Europa. För två veckor sedan kunde frivilliga sjöräddare undsätta två sjöovärdiga båtar mitt ute på havet och därmed rädda livet på 200 migranter.

Läs mer:

https://www.dn.se/varlden/okat-kaos-eller-en-vag-mot-stabilitet-europa-haller-andan-infor-libyens-presidentval

Fakta. Libyens valkaos

Presidentvalet den 24 december förra året skulle fullborda Libyens försoningsprocess. Valet förväntades resultera i en demokratiskt vald ledare för hela det splittrade landet.

Men valprocessen fastnade i juridiska tvister där de tre huvudmotståndarna försökte sätta krokben för varandra i olika domstolar:

● Saif al-Islam Gaddafi, som är son till den tidigare diktatorn Muammar Khaaddafi. Sonen Khaddafi är misstänkt för krigsbrott av Internationella brottmålsdomstolen (ICC).

● Krigsherren Khalifa Haftar försökte härom året erövra huvudstaden Tripoli med sin privatarmé, men stoppades.

● Abdulmamid Dbeibah, som för snart ett år sedan valdes till tillfällig premiärminister. Han godtog att inte ställa upp i valet i december, men

Rättssakerna, samt våld och hot, bidrog till att valet sköts upp till den 24 januari. Men även det datumet passerades utan att något val kunde hållas, och nu finns inget fastställt valdatum.

Categories
Världen

Kina stödjer Argentinas krav på Falklandsöarna

Om knappt två månader är det 40 år sedan Falklandskriget bröt ut och åter hettar det till mellan Argentina och Storbritannien. I förra veckan reste president Alberto Fernández till Peking för att träffa Kinas president Xi Jinping. Under ett möte i söndags undertecknades ett avtal som innebär att Argentina blir första stora ekonomi i Latinamerika att gå med i Kinas globala jättesatsning – infrastrukturprojektet ”Nya Sidenvägen”.

Det kontroversiella projektet går ut på att skapa moderna handelsvägar som ökar Kinas förmåga att knyta samman världen. Många länder i Afrika och Asien har redan gått med i projektet som beskrivs som den största infrastruktursatsningen i modern tid. I Latinamerika har det hittills bara varit Chile, Bolivia och Venezuela, samt mindre länder i Centralamerika, som deltar i det kinesiska samarbetet.

– Att Argentina, som är en av de största ekonomierna i Latinamerika, väljer att ansluta sig till projektet är betydelsefullt, säger statsvetaren Mauricio Santoro, vid det statliga universitetet UERJ i Brasilien.

Han känner väl till Argentinas utrikespolitik eftersom han gjort en del av sin utbildning i Buenos Aires.

– Ända sedan general Peróns dagar på 1950-talet har Argentina undvikit att knyta för starka band till USA. Därför är det inte överraskande att landet nu väljer att liera sig med Kina, säger han till DN.

För några år sedan gick Kina om Brasilien som Argentinas största handelspartner. Stora delar av den argentinska produktionen av sojabönor, nötkött och spannmål går på export till Kina. De goda relationerna gör att Kina nu väljer att stödja Argentinas främsta utrikespolitiska fråga – att vinna suveränitet över Falklandsöarna.

– Under kolonialtiden sträckte sig Argentina in i dagens Chile, Bolivia, Paraguay och Uruguay, men på grund av en oförmåga att försvara sitt territorium blev landet allt mindre. Falklandsöarna är det sista Argentina förlorade. Därför är öarna en viktig symbolfråga, menar Mauricio Santoro.

Trots att Falklandsöarna befinner sig i Sydatlanten har Storbritannien styrt ögruppen sedan 1833. Under militärdiktaturen på 1980-talet ockuperade Argentina öarna, vilket utmynnade i Falklandskriget, som bröt ut den 2 april 1982. Efter drygt två månaders strider vann britterna kriget och har styrt ögruppen sedan dess. Argentina har vänt sig till FN:s kommitté för avkolonialisering och krävt att Falklandsöarna (som på spanska heter Las Malvinas) ska lämnas tillbaka, trots att en folkomröstning för några år sedan visade att endast en av omkring 3 000 öbor ville tillhöra Argentina.

– Att Kina ställer sig bakom Argentinas krav är en politisk seger. Att avtalet slöts i Peking under vinter-OS, som britterna bojkottar diplomatiskt, var ett väl valt tillfälle av Alberto Fernández, menar Mauricio Santoro.

I gengäld har Argentina gått med på att Taiwan tillhör Kina.

I avtalet ingår även att Kina ska bygga ett kärnkraftverk i Argentina och att den kinesiska rymdstationen i den argentinska provinsen Nuequén ska utvecklas. Argentina tänker också samarbeta militärt med Kina och vill köpa tolv stridsflygplan JF-17 Thunder från det statliga kinesiska försvarsbolaget CATIC. Det finns även ett intresse av att köpa krigsfartyg från Kina som kan patrullera Sydatlanten.

Efter söndagens toppmöte mellan Xi Jinping och Alberto Fernández twittrade Storbritanniens utrikesminister Liz Truss att ”Kina måste respektera Falklands suveränitet” och betonade att den brittiska regeringen tänker upprätthålla Falklandsbornas ”rätt till självbestämmande”.

Argentina har även höjt rösten mot den mäktiga grannen Brasilien. I veckan lämnade landets ambassadör i Brasilien, den före detta vice presidenten Daniel Scioli, in ett klagomål över att det under januari landat sju brittiska militärplan i Brasilien på sin väg till Falklandsöarna.

Brasiliens utrikesdepartement har svarat att de tänker tillåta brittiska mellanlandningar såvida de inte ”bidrar till en modernisering och expansion av Storbritanniens militära resurser och krigspotential i ögruppen”.

Fakta. Nya Sidenvägen

● År 2013 lanserade Kinas ledare Xi Jinping Nya sidenvägen, även kallat Bältes- och väginitiativet, på engelska förkortat BRI. Det är världshistoriens största infrastrukturprojekt som ska förena öst och väst. Kina saluför det som ett utvecklingsprojekt som hittills omfattar 3 600 avtal värda motsvarande 30 biljoner svenska kronor.

● Kritiker pekar på att Kina använder det för att skaffa sig ökat inflytande i världen.

● Megaprojektet omfattar hittills avtal i över 140 länder, enligt officiell kinesisk statistik. Det väntas pågå under flera årtionden.

Källa: DN

Fakta. Falklandskriget

Falklandskriget startade fredagen den 2 april 1982 när argentinska trupper invaderade och ockuperade öarna. Tre dagar senare sände Storbritannien över 5 000 soldater ombord på 52 handelsskepp, 15 fregatter, 8 jagare, 2 hangarfartyg och en atomubåt för att frita öarna.

649 argentinska och 255 brittiska soldater dog i striderna. Argentina kapitulerade den 14 juni 1982.