Categories
Kultur

Så förenade hatet mot judarna stormuftin och Nazityskland

Relationen mellan stormuftin av Jerusalem – ledaren för de muslimska palestinierna i Mellersta Östern – och Nazitysklands ledarskap har länge varit föremål för debatt. En fördjupad granskning visar att kontakterna var långt mer intensiva än vad som tidigare har påvisats. Muftin tillbringade mer än tre år i Berlin under kriget och uppbar finansiellt stöd från Nazityskland. Han medverkade ofta med hätska antisemitiska tirader i arabiskspråkiga sändningar i tyska radion. Speciellt anmärkningsvärd är hans relation till Heinrich Himmlers SS. Ideologiskt var det judehatet som förband muftin med nationalsocialismen, ett faktum som även är relevant i dagens debatt när det gäller antisemitismen hos radikala muslimer.

Den 28 november 1941 riktades fotoblixtarna mot den tyske Führern Adolf Hitler och en gäst i rikskansliet i Berlin. Besökaren hade rest lång väg för att träffa Hitler. På bevarade bilder ses gästen sitta i en soffa, rak i ryggen, med händerna knäppta och med en närmast andlig framtoning. Här framträder en figur från en svunnen tid tillsammans med ledaren för Västeuropas största rike, vars arméer vid tidpunkten åt sig allt längre in i Sovjetunionen och stod endast några få mil från Moskva.

Den person Hitler hade fått besök av var Haj Muhammed Amin al-Husseini, som gick under namnet stormuftin av Jerusalem. Al-Husseini predikade jihad, heligt krig, och var en kraft bakom den växande palestinska nationella rörelsen på tjugo- och trettiotalen. Muftin och Führern hade samma fiender: engelsmännen, bolsjevikerna och inte minst judarna. Redan innan andra världskrigets utbrott hade muftin också uttryckt sitt stöd för Tyskland och visat ett intresse av att träffa Hitler.

Fram till krigsutbrottet var dock intresset svalt från Berlin. Detta förändrades under 1941. Kriget hade då fått en utbredning österut och Mellersta Östern blivit en av många krigsskådeplatser.

Al-Husseini anlände till Berlin den 6 november 1941, några veckor efter det att de organiserade deportationerna av judar påbörjades från Tyskland. Redan samma månad fick han audienser hos utrikesminister von Ribbentrop och Hitler. Dessa möten hade över huvudtaget inte kommit på fråga om inte muftin hade ansetts som strategiskt användbar.

Han bodde i en fashionabel villa på Goethestrasse 27 i Berlin-Zehlendorf och erhöll drygt 50 000 riksmark i månaden

Vid mötet med Hitler i november 1941 uttryckte muftin sin tacksamhet till den tyske Führern för att denne stödde ”elimineringen av judarnas hem”. Nazityskland gav dock inga garantier om framtida stöd till al-Husseinis vision av Mellersta Östern, men Muftin erbjöds logi och finansiell trygghet. Han bodde i en fashionabel villa på Goethestrasse 27 i Berlin-Zehlendorf och erhöll drygt 50 000 riksmark i månaden, vilket var mer än en vad en tysk hög officer tjänade… per år.

Muftin kom att tillbringa större delen av andra världskriget i Berlin, där han bland annat var verksam vid Islamisches Zentral-Institut zu Berlin. Den 18 december 1942 öppnades detta centralinstitut med al-Husseini som talare. I sitt tal kungjorde al-Husseini att judarna är ”islams mest oförenliga fiende”. Propagandaminister Joseph Goebbels närvarade vid invigningen och några dagar senare sändes stormuftins tal på arabiska över tysk radio.

I arabiskspråkiga radiosändningar använde al-Husseini en antijudisk och antibrittisk retorik, helt i enlighet med den nazistiska politiska koreografin. Han talade ofta om ”den världsomspännande judiska konspirationen” och använde rå rasistisk vokabulär för att beskriva judarna, i synnerhet under 1943 och 1944. Det fanns tillfällen då han jämförde dem med skadliga baciller och i minst en sändning propagerade han för att döda judar varhelst en arab såg dem.

Under 1943 fördjupades Muftins relationer med SS. Den 24 mars 1943 bjöd chefen för SS:s huvudkontor Gottlob Berger in al-Husseini till ett möte för att diskutera en rekryteringsdrive till Waffen-SS för muslimer i Bosnien. Redan i december 1942 hade Himmler tagit upp frågan med Hitler, som dock avvaktade till februari 1943 då han gav klartecken. Efter katastrofen i Stalingrad behövde nazisterna assistans från alla håll, och stormuftins hjälp kom lägligt.

Mellan den 30 mars och 11 april 1943 arbetade al-Husseini engagerat i rekryteringskampanjen i Bosnien. Den 29 april rapporterade Berger att cirka 25 000 rekryter hade anslutit och att ”stormuftins besök har haft en extraordinärt framgångsrik inverkan”. Al-Husseini verkade kraftfullt för att muslimer skulle ansluta sig till den militära grenen av SS, Waffen-SS. Liknande SS-divisioner bildades, med al-Husseinis bistånd, även i Albanien och Kroatien. Tyskarna fick den benägna hjälp de behövde när al-Husseini kunde övertyga de lokala religiösa ledarna att detta var rätt och riktigt. På bilder från april 1943 ses stormuftin paradera i Sarajevo med utsträckt arm i Hitlerhälsningen när han tillsammans med befälhavaren Karl-Gustav Sauberzweig inspekterar SS-divisionen ”Handschar”.

SS-mannen Gottlob Berger var imponerad och ordnade ett möte mellan al-Husseini och Reichsführer SS Heinrich Himmler, vilket hölls den 3 juli 1943. Den 4 juli 1943 signerade Himmler ett kort med ett foto på honom och muftin med orden ”Seiner Eminenz dem Grossmufti zur Erinnerung – H. Himmler”. Al-Husseini följde upp med gratulationer på Himmlers födelsedag den 6 oktober och uttryckte sin förhoppning att ”att vårt samarbete under det kommande året ska föra oss närmare våra gemensamma mål”.

Vissa källor uppger att Himmler ska ha förlänt muftin graden SS Gruppenführer. Även om det inte är belagt förefaller det logiskt. Med den höga graden skulle muftin under sina besök hos rekryterna i Bosnien kunna uppvisa såväl auktoritet som hög ställning.

Det fördjupade samarbetet ledde till att SS under kriget startade en imamutbilding i Dresden

I november 1943 skrev Himmler till al-Husseini och prisade alliansen mellan ”det nationalsocialistiska Stortyskland och frihetsälskande muslimer i hela världen” och att den vilade på erkännandet av den gemensamma fienden, ”de judiska inkräktarna”. Det fördjupade samarbetet ledde till att SS under kriget startade en imamutbilding i Dresden för att tillgodose behovet av imamer inom SS. Stormuftin skall ha haft ett separat ansvar för denna utbildning

Det råder ingen tvekan om att muftin kände till nazisternas folkmord på judarna, Förintelsen. Som del av SS-utbildningen besökte de muslimska Waffen-SS-soldaterna koncentrationslägret Sachsenhausen. Al-Husseini var dessutom bekant med Adolf Eichmann, mannen som koordinerade det operativa arbetet med att göra Europa judenrein. De två träffades vid flera tillfällen, den första gången våren 1942. Eichmanns ställföreträdare i Slovakien ska vid ett förhör efter kriget ha berättat att Eichmann personligen informerade muftin om den ”slutliga lösningen i judefrågan”.

I muftins dagbok, som de allierade fann efter kriget, finns ett införande från 9 november 1944 där al-Husseini själv har skrivit: ”Arabernas bäste vän – Eichmann, en mycket sällsynt diamant”. Det är känt att muftin besökte dödslägret Auschwitz-Birkenau och koncentrationslägret Majdanek, två centrala platser i Förintelsen.

I Nazityskland gjorde sig al-Husseini ökänd för att ständigt blanda sig i de nazistiska myndigheternas hantering av ”judefrågan”. Exempelvis attackerade han von Ribbentrop med ett krav på att denne skulle göra allt för att stoppa emigrationen av judiska barn från Bulgarien, Rumänien och Ungern till Palestina. Al-Husseinis påtryckningar sågs inte med blida ögon av tjänstemännen på Auswärtiges Amt. En högt rankad diplomat skrev i en not: ”Muftin är en uttalad fiende till judarna, och döljer inte sin åsikt att han skulle vilja se alla dödade”.

För dem som tvivlar på muftins vetskap om Förintelsen rekommenderas muftins redigerade memoarer, som kom ut 1999. I dessa är muftin rättfram vad gäller den nära relationen och hur Himmler under tedrickande med muftin sommaren 1943 berättade att SS vid tidpunkten hade mördat tre miljoner judar. Han använder det arabiska ordet abadna.

Under 1944 är det tydligt att muftin blir alltmer radikal, även i nazisternas ögon. Han deltar i sändningar och skriver uppmanande till sina följare att ”döda juden varhelst ni finner honom… Gud är med er”.

Efter kriget flydde al-Husseini först till Schweiz och sedan till Paris. Han blev placerad i husarrest av de franska myndigheterna. I slutet av 1945 drog de jugoslaviska myndigheterna tillbaka ett tidigare framfört krav på utlämning av al-Husseini. Fransmännen var å sin sida inte heller övertygade om hur det skulle tolkas i arabvärlden om de fortsatte att hålla al-Husseini fången. Det blev räddningen för stormuftin.

Lösningen kom i maj 1946 då al-Husseini relativt lättvindigt flydde med ett falskt pass och tog sig till Kairo. Muftin borde egentligen ha ställts inför rätta i Nürnberg, men istället fick han ett varmt mottagande i Egypten. Al-Husseini tillbringade sedan de kommande årtiondena i Beirut, där han dog 1974. Han förblev en extrem antisemit och en hård motståndare till bildandet av staten Israel. I en intervju 1948 i al Sarah, en tidning i Jaffa, använde al-Husseini ett språkval som för tankarna till tebjudningarna hos Hitler och Himmler: ”Araberna kommer att fortsätta sin kamp till dess sionisterna är utrotade och hela Palestina blir en helt arabisk stat”.

Al-Husseini ses som en förebild för många radikala muslimer i Mellersta Östern. Hans efterträdare som ledare för palestinierna blev kusinbarnet Yassir Arafat. I en intervju 2002 i den palestinska dagstidningen Al Kuds beskrev Arafat al-Husseini som en hjälte.

Anders Carlberg är författare, aktuell med ”Toner och terror”, Santérus Förlag.

Läs mer: Rebecka Katz Thor: Därför måste ett Förintelsemuseum ha en rörlig syn på historien och minnet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.