Categories
Sport

Johan Esk: I vinter-OS är den fysiska kollapsen i centrum

Sommar-OS i Tokyo hade mycket fokus på mental ohälsa. I vinter-OS i Peking är den fysiska kollapsen i centrum.

Den tunna, syrefattiga bergsluften får skidåkare och skidskyttar att knockas och vingla fram utan att vi som ser kan förstå vad de upplever.

Nils van der Poel försöker få folk att inse vad det innebär att bli världens bästa skridskoåkare. Det är ett generöst försök att sprida kunskap men för 99 procent av befolkningen missar det målet. Vi kan ändå inte förstå.

Nils van der Poel slog alla motståndare och sänkte ett eget världsrekord. Sedan välte han nätet.

200000 nedladdningar på ett drygt dygn är inte det största klickmonster internet sett. Men howtoskate.se är trots allt något så osexigt som ett träningsdokument för skridskoåkare.

De lediga helgerna, ölen han gärna dricker och glassarna han trycker i sig. De delarna är lätta att känna igen, uppskatta och ta efter.

Men det andra. Inga ord och siffror kan ta fram känslorna som skapas i kropp och huvud när mjölksyran tar ett krampartat grepp om kroppen och idrottaren vet att det ska göras igen och igen och igen av den enkla anledning att idrottaren ska försöka bli bäst.

Tack vare – eller på grund av – den höga höjden har OS 2022 blivit en studie i hur tuff elitidrotten kan vara. Skidåkare och skidskyttar tävlar på 1700 meters höjd. Som jämförelse avgörs skidtävlingar i Davos på 1500 meters höjd.

Den syrefattiga luften gör att tröttheten slår till snabbare och brutalare än på lågland och att återhämtningen tar längre tid.

Med risk för att låta cynisk är det bra att vi ser idrottare klappa ihop totalt eftersom det visar en ärlig bild av hur hård underhållningsindustrin som elitidrotten är kan vara.

Den blir så eftersom vi tittare vill ha tuffa banor som gör tävlingarna mer utslagsgivande och roligare att titta på.

Norske Pål Golberg minns inte de sista fyra kilometerna när han föll från tredje till elfte plats i 15-kilometersloppet.

Oskar Svensson sade efter sin stafettsträcka:

– Jag har aldrig mått sämre. På toppen var det som att det slog till och benen ville inte vara med alls. Det är hemskt när det händer, jag får lite panik.

Och Elvira Öberg sade efter sitt andra OS-silver:

– Förhållandena i dag var extrema. Den här höjden och så den här nysnön som gjorde det mjukt i spåret. Det var fruktansvärt tufft i dag.

Och tuffast är det för de idrottare som inte lyssnar på kroppens varningssignaler. Den förmågan kan göra dem till segrare. På hög höjd blir ”förmågan” fullständigt förödande.

Två exempel under OS är svenska skidåkaren Frida Karlsson och norska skidskytten Ingrid Landmark Tandrevold. De har kört in i väggen tre respektive två gånger under OS. För norskan blir det inga mer OS-väggar 2022.

Tandrevold bars ut från målområdet efter söndagens jaktstart. De första rapporterna sade att hon repat sig men på måndagen kom beskedet att hon inte får tävla mer. Hennes historik av kollapser och hjärtflimmer gör att landslagsläkaren säger stopp.

Det riktar återigen ljuset på den svenska truppens ledare och läkare. De bär ansvaret för om Frida Karlsson verkligen ska tävla mer i OS.

Hennes historik består av ett tränings- och tävlingsstopp när hennes kropp inte klarade förbundets hälsokontroller. Frida Karlsson hade kört på för hårt och inte lyssnat på kroppen.

Det måste göras noggranna tester av hennes värden för att se hur kroppen repat sig nu innan hon får starta igen. Det räknar jag med kommer att ske. Jag tror aldrig att hon självmant klarar att hoppa av söndagens avslutande tremil.

Frida Karlsson är bara 22 år. Karriären kan vara lång. Om hon inte kör slut på sig totalt nu.

För Nils van der Poel är skridskokarriären troligen över efter säsongen.

Det jag gillar mest när jag läser hans träningsdokument är att han bröt vissa invanda mönster för att gå en egen väg som känns helt logisk.

Temat är att träna så likt som han ska tävla.

Han har inte värmt upp på is före träningspass eftersom det kan vara svårt att få till motsvarande uppvärmning under tävling.

Han har inte träningsåkt i grupp utan precis som på tävling åkt själv och växelvis inner- och yttervarv.

Han har inte tränat på glidbräda, inte sysslat med sidledshopp men han har ofta tränat i tävlingsfart. För det är då han åkt med den teknik som behövs när han ska vinna OS-guld.

Dokumentet läses av men vänder sig egentligen inte till oss vanliga motionärer. Det är inte heller något för den som håller på med juniorverksamhet.

Men precis som Nils van der Poels två guldlopp under OS inte visade vilka fysiska kraftprov han utsatte sig för så saknar dokumentet en viktig del.

Det står lite om vilken bakgrund som krävs för att ens kunna testa ett sånt här träningsprogram.

All den träning han lade under sig i de två första kapitlen som skridskoåkare lade grunden till att han kunde träna så mycket i det tredje och sista(?).

När han var 18 år och juniorvärldsmästare var han så trött på skridskolivet att han kände sig fri när han slutade.

I sin senaste och sista satsning har han prioriterat det sociala livet och vänner.

Han behövde de lärdomarna från sina tidigare satsningar. Men han behövde minst lika mycket den träning han lagt ner då.

Man kan inte leva på gamla träningsmeriter i en konditionsidrott men det var i unga år han byggde upp sin teknik och lärde sin kropp hur den reagerar på hård träning.

Med ord och siffror beskriver Nils van der Poel sin träningsväg men smaken av blod i munnen, smärtan när mjölksyran suger tag i hela kroppen och den fysiska påfrestningen som slår ut de flesta sinnen förklaras inte så.

De känslorna kan aldrig skildras rättvist.

Men under OS i Peking har vi sett vad de kan göra med idrottare.

Läs mer: Avslöjar träningsmetoderna i 62-sidigt manifest: ”Höjde min prestation med glass”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.