Tipsa oss!

Tipsa oss om goda nyheter och ha chans att få presentkort hos Torsby Handel!

BLOGG: När trekanten kom till byn

Året var 1978 och jag hade fått en balalajka av en god vän. Jag blev lite nyfiken på hur man skulle stämma den och hur man skulle spela på den framförallt. Jag gick till musikaffären här i Torsby på  Järnvägsgatan,  bredvid biografen Stjärnan. Ägaren kände till att en arbetskamrat till mig på biblioteket hade en balalajka. Hon hade haft samma funderingar som jag. Jag pratade med henne om vi inte skulle starta en studiecirkel. Hon,  Karin Lindqvist, hade haft kontakt med en musikaffär i Stockholm som hjälpte henne att skaffa strängar. På den vägen var det!

Vi frågade en del vänner som vi hade om de hade lust att vara med och annonserade om att vi skulle starta en studiecirkel. Som expertishjälp kontaktade vi Södra Bergens Balalajkor i Stockholm. Det hör till saken att helt plötsligt gick det som en balalajkavåg genom hela Sverige! En duktig balalajkaspelare från Södra Bergens Balalajkor, John Lundberg, kom och lärde oss grunderna 16 februari 1978.

blogg_balalajka

Vi hade skaffat oss fler instrument genom musikaffären i Gamla stan,  som hade allt som behövdes. En balalajka-orkester består förutom av  balalajkorna av domror, flöjter, dragspel (bajan; som är mycket viktigt). De flesta i vår grupp hade ”många strängar på sin lyra”.

Mina två flickor Mia och Lena, som då var 9 och 11 år var med på noterna!  Med lite mutor följde de med på våra spelningar och övningar eftersom jag inte hade barnvakt.  På en resa till Leningrad köpte jag några balalajkor och ett dragspel och en Zaleika.

img_8291

Nea Ludvigsson spelar Zaleika.

Det är ett kohorn med ett rörblad, som har ett mycket säreget ljud. Inte lättspelat men det var en del mycket duktiga musiker i vår grupp. Conny Öhgren och Jaan Romot var våra musikaliska ledare. De var kunniga och spelade flera instrument!

Vi fann våra lämpliga instrument var och en. Vi kallade oss för Övre Frykens Balalajkor och bildade en förening. Vi var från 9 år upp till ca 60.

Karin Lindqvist, Ann Öhgren och jag läste ryska på Vuxenskolan och Ulla Bylander undervisade i ryska på Vuxenskolan.  Det var bra då vi sjöng ryska sånger att få till det rätta uttalet i ryska språket.

Vi spelade och sjöng och trivdes med varandra och utvecklades. Redan efter några år, i maj 1980, spelade vi tillsammans med cirka tjugo balalajkaorkestrar i en gemensam konsert i Berwaldhallen. Det var Södra Bergens Balalajkor som bildat en gemensam balalajkaförening inför denna konsert. Vi var ca 17 stycken som var med från vår orkester och ca 20 balalajkagrupper från hela Sverige. Vi samtränade med de övriga i balalajkaföreningen i Stockholm en dag innan den stora konserten på Berwaldhallen. Vi hade tränat hemma i Torsby med två egna låtar, Värmlandsvisan och Minka som vi gjort eget arrangemang till.

Detta var något helt fantastiskt! Vilken otrolig upplevelse att få spela balalajka i Berwaldhallen! Något som jag tror vi aldrig glömmer.

Vi fortsatte att spela tillsammans och började turnera i Värmland som en grupp i ABFs utbudskatalog. Vi höll på i flera år. Vi blev bokade på flera platser. På sjukhus och äldreboende, föreningar av alla de slag!  Vi fick arvoden och resor betalda. Vi sparade arvodena på vårt konto och ordnade träningsläger där vi tränade och förkovrade oss.

I slutet av maj 1980 gjorde vi en liten utflykt tillsammans för att bara spela och ha trevligt tillsammans. Vi åkte till Sunne och gick in på caféer och en restaurang och spelade för gästerna. Som betalning fick vi kaffe och mat. Jätteroligt!

Vi avslutade vår lilla turné med att spela lite i uteserveringen på Torgbaren i Torsby. Det var lugnt i Torsby, en solig lördagseftermiddag. Rätt som det var dök det upp några raggarbilar. Vi trodde de ville lyssna på oss! De stannade sina fina amerikanare och en kille kom fram till oss. Han frågade om det var vi som kommit med knarket till Torsby? -Vad är det för trekantiga gitarrer ni spelar på? Han grep tag i min balalajka och kastade den i gatan…  Jag blev så ledsen och arg! Vi hade några barn med oss som började gråta.

Jag nöp killen i näsan, han slog till mig! Det var några taxichaufförer som såg det hela och ringde polisen. Raggarna anade oråd och skyndade sig därifrån med sina bilar. De hade unga flickor som körde och killarna drack sina öl och var nog ganska runda under fötterna. Det var ett tråkigt slut på en sådan trevlig turné.

Det blev polisanmälan med rättegång i tingsrätten i Sunne. Vi begärde bara ersättning för den sönderslagna balalajkan. Det hemska var att vi upplevde våldet i vår lilla by som kom så nära oss. Jag kommer ihåg att jag fick ångest så fort jag såg en raggarbil och skyndade mig bort!

Men vi fortsatte att spela och 1985 blev vi tillfrågade om vi ville vara med i Solsta’ Café!  Det tackade vi ja till förstås! Det var också en spännande upplevelse!

Vårt antal krympte i Övre Frykens Balalajkor och till slut la vi ner föreningen i Torsby 1996. Några från Sunne ville fortsätta spela tillsammans men det blev aldrig som det varit tidigare. En del flyttade och skaffade jobb på andra orter, de unga växte upp och började på skolor utanför Torsby.

Men det var en riktigt trevlig period i mitt liv. Skulle gärna vilja uppleva dagen när vi spelade och sjöng på Berwaldhallen en gång till!

Det bildades en stipendiefond där vi var första mottagare av Christine Rebanes Ungdomsstipendium 1978!

/Sonja Amneteg

 

Vi tackar Sonja för hennes insats som månadens bloggare här på Goda Nyheter Torsby. Vill du också blogga för oss? Hör av dig till oss 🙂

Av:
Anna Öhgren-Bodén

Tips på vad du kan läsa härnäst:

image

Nu ska algblomningen i Sirsjön stoppas

image

BLOGG: En kopp kaffe och en buckla med hem

image

Här finns Torsbys yngsta gamlingar