Tipsa oss!

Tipsa oss om goda nyheter och ha chans att få presentkort hos Torsby Handel!

Anna Johansson bloggar om Torsby från London.

En radda saker att förundras över

Blogg: Anna Johansson, London

”Vad är det bästa med Torsby?” frågade jag min karl och son. ”Bjälverud!” sa karln genast glatt. ”Mäh! För det första tillhör Bjälverud Sunne Kommun, så det räknas inte här.
Det gör Stöpa också,” svarade han och log förnöjt åt sin egen förträfflighet och kunskaper i Nordvärmlands geografi och kommungränser.
Det finns inga elaka människor,” påpekade sonen.
Okej…” svarade jag.

Sedan lade de fram de saker som egentligen är ganska uppenbara och som jag kunde ha gissat att de skulle säga. Lyxen att ha naturen så nära inpå och den underbart vackra omgivningen med sjöar, skog och berg. Sonen rabblade upp allt roligt han kan hitta på med kusinerna samt att det är mycket fördelaktigt att bo hos mormor och därmed ha en trogen tjänare/lekledare/kanelbullebagare/chaufför/hushållerska/servitris/ja-sägare. Ja, en mycket trevligare version av mamma liksom. Och så är morfar enligt sonen den roligaste personen han känner, och där kan jag ju bara hålla med. Karln överraskade mig lite genom att säga att Torsby känns som ”hemma”, men å andra sidan är han och min familj och vänner galna i varandra så han är ju absolut en del av familjen och gänget, så det kanske är därför. Också är han ju helt överens med mig att det lilla röda huset med vita knutar vid Tossebergsklätten är paradiset.

Karln och sonen sjöng Torsbys lov till den grad att jag började bli svartis – det är ju MITT Torsby, ska ni komma här och ta över! – så jag styrde konversationen till sånt som de kanske tycker är märkligt eller lustigt med Torsby, Sverige och oss svenskar. Karln är Nya Zeeländare och sonen har bara varit i Sverige på semester och är nog mer brittisk än svensk eftersom det är här i England hans liv alltid varit, så jag tänkte att de kanske lägger märke till saker som jag är blind inför.

Det tog en liten stund, men när de väl kommit igång fanns det en hel radda saker de förundras över:

1. Konstiga ljud
Mhm-mm!” Detta icke-ord som vi svenskar använder för att fylla en tystnad i, eller slutet på, konversationsämnet. Tillika att snabbt dra in luft genom tänderna när vi menar ”ja” eller håller med om/har uppfattat något. Det här är något jag märker nu, eftersom karln påpekade det, och ”mhm-mm!” låter det ofta.

2. Tidiga och extremt punktliga middagar
Aldrig hade min karl skådat en grillkväll genomförd med sådan precision första gången han följde med till Torsby. Nu är han van vid det och eftersom han själv är en väldigt välorganiserad person som vill ha allt planerat i minsta detalj är detta en svensk egenskap han uppskattar väldigt mycket. Första gången var han smått road, dock. Vid utsatt tid (17:00) var alla samlade. Inte bara samlade, utan allt var dessutom på grillen och färdigt att sätta tänderna i. Två timmar senare var alla på väg hem, efter att gemensamt ha städat upp, diskat och lyckats skjuta luftgevär också. När alla åkt hem fanns inga spår av en familjesamling innefattande åtta vuxna, sex barn mellan två och tolv år, och tre hundar. Svensk effektivitet i sitt esse. Ordning och reda, minsann, och stordelen av kvällen var fortfarande kvar.

3. Oblyga tilkännagivanden när naturen kallar
Jag fick ett SMS när karln satt i möte en gång när han var i Stockholm. ”Herregud, jag dör! Säljkillen ställde sig precis upp och sa att han måste kissa! Vad är det som händer?” stod det. Skulle man ge den detaljerade informationen omgiven av britter skulle ju folk bara dö av genans. Återigen något jag aldrig tänkt på eller reagerat över förrän nu när karln påpekat det.

4. Vi jobbar för att leva, inte tvärtom
En annan gång när karln var i Stockholm flög han in en eftermiddag. Runt klockan 16 hade han lämnat av väskan på hotellet och gick till kontoret. Jag får återigen ett SMS. ”Du, är det helgdag eller nåt i Sverige idag? Det är ingen här, jättekonstigt! Eller driver de med mig?” Nädå, det är så vi har det förstår du, hjärtat mitt, vi har något som kallas livsbalans.

5. Lagom och jantelagen
Ah, lagom! Detta begrepp som inget annat språk har en direkt motsvarighet för. Inte för mycket, inte för lite. Karln tycker att det är högst roande och har svårt att förstå vitsen. Som en bottengas-människa håller jag i och för sig med honom. Supertrist! Inte får man tycka att man är bra heller, får då bryter man mot jantelagen och det är ju en dödssynd. Ajjabajja, du ska itt tro att du ä na. Sonen, som börjar ”stora skolan” till hösten har i veckan haft som läxa att skriva en uppsats om sig själv som sedan ska skickas till nya skolan så de kan lära känna den nya kullen elever lite innan de ens är på plats. En av instruktionerna var att redogöra för sina talanger och styrkor. ”Tänk om jag bara vara lagom!” utbrast han. Jag bet mig i tungan. Han är många saker, men precis som sin mamma är inte lagom en av dem – på gott och ont.

6. Fånga ögonkontakt med ALLA runt bordet vid ”skål”!
Detta är lika kul för karln varje gång, nuförtiden till den grad att han överdrivet och väldigt animerat spänner blicken i varje person till den grad att det nu är han som verkar jättekonstig. Fast det kanske bara är inlärningskurvan och han blir mer normal med tiden – som det är nu sträcker han ut nacken, lutar sig över bordet och psykar ner alla, rynkade ögonbryn och allt. Som en Maori-krigare mitt i en haka. (Haka av Nya Zeelands rugby-lag ‘All Blacks’ här, förresten)

7. Raggare
Karln begriper inte detta alls, hur mycket jag än försäkrar honom att det är tokroligt att åka raggarsvängen inklämd med sju andra personer i en rostig 240 med en burk ljummen folköl i näven, Eddie Meduza på högsta volym och kisspaus bakom bensinmacken. Jag menar allvar. Jag varken kan eller vill se humorn i detta traditionsenliga beteende, för det vore dubbelmoral – i övre tonåren åkte jag och vännerna flertalet varv i olika fordon tillhörandes diverse härliga östmarkingar och annat roligt fölk. Festerna på Granevik, Canis och Älgsjövallen var fantastiska och jag minns dem med nostalgi och ett leende. Nu är det väl ett par årtionden sedan sist och kanske vore det inte samma sak nu, men jag vägrar tycka att det är annat än charmigt, äkta och rätt så underbart.

Till sist, 8. Så få människor
I Torsby, alltså. Det här är det konstigaste av allt, enligt min son. Varför bor inte fler människor där när allt är så bra, undrar han uppriktigt. Det är ju precis det jag undrar ibland, trots det faktum att jag ju frivilligt flyttade därifrån.


Vill du också blogga för Goda nyheter Torsby?
Det enda som krävs är att du har en anknytning till Torsby på ett eller annat sätt. Du kan bo här, gilla att turista här, vara utflyttad, inflyttad eller bara väldigt förtjust i Torsby kommun.

Hör av dig till oss så berättar vi mer!

Av:
Anna Öhgren-Bodén

Tips på vad du kan läsa härnäst:

image

Först i världen med skidor och fatbike? Solsta Fatbike Marathon i Mattila

image

BLOGG: 4:a i SM-kvalet

image

Vi bytte bergen i Colorado mot Klarälvdalen